yeah.

Idag efter skolan när jag var på väg till tunnelbanan, gick jag förbi två latinos som satt på en bänk. När jag passerade dem började de skrika "Laura! Laura!" och jag blev vettskrämd, innan jag insåg att de inte alls ropade på mig. Det fick mig bara att se dum ut för jag tappade mina pistagenötter på marken. Sen gick jag bara fort därifrån. Det var ungefär dagens höjdpunkt. Om man inte räknar med att jag failade på spanskaprovet efter att jag ljugit min lärare rakt in i ansiktet, genom att säga "pero si, yo estudiar." och le med ett leende som säger Det är lugnt, du kan lita på mig. Bara en blinkning saknades ur den klichén. För när jag fick pappret framför mig insåg jag att jag inte alls hade pluggat som jag just sagt; timmarna som skulle ha ägnats åt det hade min hjärna helt glömt bort.
Så morgondagen blir alltså en till "nästa omprovstid är-"-dag. Wie.