yeah.

Nervous breakdown i skolan idag. Humiliating. Som fan.

Är inte precis mig själv just nu. Så jag hoppas att ni har lite överseende om vad jag säger och gör just nu. Det är inte bra timing alls. Med någonting. Och jag kan själv ha varit lite för hård mot en viss person.

Så give me a break. Om det inte är för mycket att fråga om. Jag behöver tid att figure out mina problem.

Tror jag ska ha en paus från bloggen nu.

Jag gör alltid såhär. Och du gör alltid sådär. Då kommer det aldrig att förändras. Jag bara lurar mig själv.

Jag önskar att morgonen aldrig skulle komma.

Förresten. Snart åker jag till Berlin. Är jag peppeppepp? nej faktiskt inte. Men allt sånt brukar ju bli kul sen.

Idag ska jag ringa till Värmdö gymnasium. Om jag vågar.

Det var allt.

Den här låten lyssnade jag på väldigt mycket för ett år sedan. Caroline skickade den till mig.

I förrgår på håltimmen satt vi i ett tomt klassrum och hade det tråkigt. Jag öppnade ett fönster, bara för att. Direkt kände jag den underbart friska luften, solen lyste så att allt bara glittrade. Sådär som det bara kan göra när det är kyligt. Jag stod där i säkert flera minuter och bara stirrade, utan att bli uttråkad.
Alla färger är så klara och allt känns så fräscht. Det är kallt, men inte för kallt, bara sådär lagom. Det här vädret är det bästa som händer just nu.
Snart blir det höst och allting omvandlas till orange och brunt. Det är bra det med.
Hösten är den finaste årstiden. Då känns allting som bäst och allt bra brukar hända då. Till och med höstkläder är de snyggaste.
Jag har en känsla av att den här hösten har någonting alldeles extra på gång. Humhum, cheesy.

Som protest (host host typ för det är verkligen därför) mot historieprovet har jag inte pluggat någonting.
Igår kväll öppnade jag boken och läste tre sidor för att sedan ge upp. Fattar absolut ingenting, det är sjukt irriterande när alla klasskamrater paranoidt går igenom fakta osv. Min självförsvarsmekanism mot ångest fungerar helt enkelt så att jag omedvetet bara stänger ut alla ljud som innehåller orden Versaillesavtalet, Första Världskriget eller Skotten i Sarajevo.
Dvs. jag kommer att få ett stort fett IG. Speciellt om jag bloggar när vi nu har genomgång.

Igår kom jag hem, åt, kollade på tv, gick sedan och lade mig i sängen. Vaknade vid tio på kvällen, borstade tänderna, gick och lade mig igen. Sedan försov jag mig, missade spanskan och kom till skolan vid tolv. Det visade sig att vi har håltimme och jag kom i onödan. Sånt händer mig alltid.
Jag har även tandläkare kvart i fyra så jag måste gå tidigare från min Kultur och idéhistoria timme. Yhyy. Första KUH-(kul)-timmen som jag inte har hel närvaro på.

PS: Efter att ha varit vid datorn ett tag börjar mina ögon svida (som nu) och jag får sämre syn. Synen blir dock bättre efter ett tag utan dator. Någon annan som upplevet det samma? Jag orkar knappt vara vid datorn längre, men pga min skola är jag tvungen.

Nu var jag väldigt duktiglaura och skickade in historieskiten, sista deadline-dagen, en fredag, klockan 23.00. Bra Laura. Awesome.

Jag är så trött på mig själv just nu. Och jag är trött. Och dum. Och töntig. Och onödig. Och störande. Och jag vill inte gå till skolan.

Jag måste försöka att inte vara så ytlig.

Håkan var igår. Idag blir det fika. Fast jag borde skriva historieskiten.

Fan vad jag hatar när folk ska förändras så jävla mycket. Då menar jag så mycket att man trodde att man kände någon, men nu inte ens kan fatta att det är samma person längre. Men det är det såklart. Man har bara ingenting gemensamt med den personen längre. Och man undrar om man någonsin på riktigt ens haft det. Om man någonsin ens känt den. Eller om man bara trodde att man gjorde det. Skumt, hur allting fungerar.
Så.. Förändras inte. Det finns redan för många som gör så. Bara för att passa in.

Det är därför jag ogillar folk i grupper som alla har en och samma klädstil. Jag kan inte se på dem som individer, när deras högsta mål i livet är att bli som alla andra.

Daaamn. Jag måste typ sluta le för mig själv. I tunnelbanan, på gatan, på timmarna, ja överallt gör jag det. Det är bara creepy.

På tal om leenden, här är en låt som oftast får fram ett sådant på mig. Strawberry swing fick mig igenom de jobbigaste stunderna i Finland. Den fick mig att gå upp ur sängen, ut på promenader och jag kunde bara drömma mig iväg, istället för att ligga i sängen. Därför känner jag att jag är skyldig att ge låten lite uppmärksamhet. Underbar låt.

Då är det alltså September: årets onödigaste månad. Vad händer egentligen i September? Vahvahvah. Just det. Ingenting. September suger som fan. Oftast. Eller det är månaden jag alltid glömmer. This September, let's make love last the whole year.