yeah.

Jag är bara glad över att det här skitåret äntligen är över. Det har varit bra också. Men let us all be realistiska. Det har hänt en massa dåliga saker. Jag orkar inte skriva om det.

Näe. Jag åker till Gnesta istället.

Läste precis en blogg. Där hade personen skrivit ner sina tankar och mer. Jag blev glad, för jag kunde känna igen mig. Det finns alltså människor som tänker som jag.

Det där låter väldigt dåligt. Men jag kunde läsa utan att behöva tänka: "Jag kanske borde vara lite mer som den? Tänka och bete mig lite mer som den så skulle folk tycka om mig mer?" Nu kände jag bara igen mig, kunde känna att jag inte är dum som tänker så. Det är svårt att hitta såna bloggar. Såna människor. Det är svårt att tro på att man är bra som man är.

När jag läste "Catcher in the rye" tänkte jag att jag känner igen mig i Holden. Han är jättesmart. Han är rolig. Vem skulle inte gilla honom? Sen när jag kom till skolan verkade alla hata honom. De tyckte han var gnällig och irriterande osv. Då ville jag inte längre känna igen mig i honom. Det är "fel" att tänka som han.

Nu bryr jag mig inte längre. Holden Caulfield är en räddning. Seriöst, han är det. Just nu iaf, för mig. Precis som den där random bloggen jag nyss läste. Den här världen suger så mycket ibland. Om man tänker på det hela. Vad folk prioriterar i i-länderna. När det finns så mycket andra saker som är viktigare. Allting är så ytligt.

Det finns så korkade människor. Människor som ska styra över oss. Människor som tror att de vet bäst men egentligen är de bara maktgalna, giriga idioter. Jag är så trött. På hur allting är uppbyggt. Men vad gör jag själv åt det? Ingenting. Seriöst tror jag inte heller det finns så mycket jag kan göra som skulle göra skillnad. Jag är inte någon som påverkar andra starkt, ändrar deras tankessätt, inspirerar dem. Nej, jag är mer typen som tänker hur mycket allt suger och att det ändå inte går att ändra på så lika bra att vänja sig.

Jag kan vara miljövänlig och sortera skräp. Jag skulle kunna joina något ungdomsförbund, känna gemenskapen, rädda världen. Men jag tål inte människor som är med i sånt. Inte dom jag träffat än så länge iaf. Jag kan göra som han i "Into the wild" och fly samhället. För att sedan dö i naturen. Yeah. Jag vet inte riktigt. Jag ska tänka på mina fina valmöjligheter.

Scully (namnet från arkiv-X för att de är kära i han), Sampos och Hannas helsvarta katt är här över julen.

Det snöar, det snöar, det snöar. Jag har kommit fram till att jag gillar vintern och snö. Nu när det är så inne att inte tycka det. Jag är så indie.

Kolla han svarade!

Student: She wants you outside!
Teacher: She wants me?

Idag gick jag och S (den rödhåriga) i snöstormen till cafe 60's och åt. Ett najs café på den där stora gatan vars namn jag aldrig kommer ihåg (Kungsgatan? Sveavägen? nåt sånt) fast jag bott i stockholm i hela mitt liv och min skola typ ligger i närheten. Toast och Focaccia. Chai té (inte min favorit men de hade ca 250 sorter, man fick panik och bara valde den första man kände igen) med mjölk.
Ni vet hur vissa är såna som knallar in på ett café, går till kassan direkt och vet exakt vad de ska beställa. Jag är inte sån. Jag skulle säkert kunna stå där i en halvtimme och fundera. Överväga fördelarna och nackdelarna med varje vara. Låta alla andra beställa först. För att till slut ta ett säkert kort.
Åh, vilket påminner mig. Folk som blir otåliga när man inte kan bestämma sig. Dom bara kollar på en och suckar, tror att man är en idiot eller nåt. Haha. De är anledningen till att jag inte står där i en halvtimme. Så tack antar jag.

Sedan pluggade vi. FYI. Vintern är den bästa tiden att gå på caféer. Jag ska skriva en Christmas Fairy Tale nu.

Nej jag kommer inte på nåt att skriva om egentligen. Hittills fejkade jag bara. Egentligen undviker jag bara att skriva CFT. Saknar Berlin. Undrar hur det ser ut nu på vintern. Jag vill prova bo där. Tyska är nog inte så fult när man väl vänjer sig vid det. Ingenting är fult när man vänjer sig vid det. Ful är en illusion som man själv skapar.. Oftast.
Jag är trött på min egen filosofisk-ighet. "Allting är bara illusion."

Ha en bra vinternatt.

E: Där har vi kaknestornet.
L: Sveriges högsta byggnad.
E: Japp.
L: Det är.. sorgligt.

Seriously? Come on! Jag har ändrat min design på bloggen. Minst hundramiljoner gånger, jag lovar. Men den vägrar ändra sig. Är det så att den tycker att den duger precis som den är? Well bloggen, det gör du inte.

Seriously? (Igen). Nu ändrade bloggen sig. Kanske lyssnade den på mina känslor och lärde sig av mina visdomsord.? Varsågod. Eller tack. Jag är tacksam för ditt samarbete. Jag hoppas på ett fortsatt sådant.

Nu ska jag skriva ett "typ" oförberett inlägg och helt enkelt se hur det går. Detta gör jag rent utav att jag inte har någonting att göra på svenska timmen. Jag har nämligen inte läst "ett drömspel" eftersom alla exemplar är upptagna men hursomhelst. Det är en tråkig historia.

Vad som är en crazy historia är min obsession med låten "Arms" av Seabear. Under de senaste tre dagarna har jag lyssnat på den hundratvå gånger. Jag har fortfarande inte tröttnat. Låten är ju ren happiness.

Jag känner verkligen av vintern nu. Den ligger ju som ett stort tungt täcke över mig. Varje morgon är det lika plågsamt att gå upp ur sängen. Man vill ju bara ligga kvar där för att njuta av tröttheten. Varje kväll är det lika kallt i mitt rum och varje kväll fryser mina fötter. DET är ett tecken på vintern. Jag önskar mig ett par riktigt varma, termos-strumpor i julklapp. Om såna ens finns. Snälla gud låt det finnas. Om gud förbannat mig med dålig blodcirkulation är det väl en annan sak. Damn gud. Inte för att jag tror på gud. Sån är jag, "ingen tro, ingen moral".

Thinking of a way to get you stay. And I'll promise to fight the wind and wait for yooouuuu are and owl with tired eyes. I'm a scarecrow in disguise.

Jag undrar varför jag är så dålig på att hålla tal. Eller jag är väl inte så dålig. Jag skulle kunna vara bra. Om jag inte blev så nervös. Om inte mitt andningsorgan slutade fungera varje gång jag står på scen. Efter förra talet har jag ju inte precis blivit sådär jätte-'into' att träna på det heller. Jag tycker det är lättare att hålla tal inför folk man inte känner.

Just nu går alla i min klass runt i olika kostymer från olika tidsepoker. Vissa ser riktigt najs ut. Jag är tråkig som inte ville klä mig i 80-tals kläder. Men seriously, who can blame me.

Nu får det nog räcka. Så här slutar jag. Det var ganska kul. Jag vill byta färger på bloggen, nu när det är vinter och allt. Varmare och mörkare färger. Men jag måste levla upp mina skills först.

Ha en bra dag, precis som jag.

Vi ska skriva Haiku-dikter på engelskan. Reglerna är alltså fem-sju-fem. Första raden ska ha fem stavelser, nästa sju osv. I sista meningen ska det finnas ett "Aha!". Det är alltså reglerna. Skriv gärna egna Haikusar i kommentarerna (för mycket att hoppas på?). Jag lovar, det är lätt, kul och det går fort.
Här är en av mina (nej jag tror inte att den är bra):

Haiku 1
The moon was glowing,
In your eyes I saw it too.
Then you closed your eyes.

Så typiskt mig. Att bara ligga i sängen utan att göra nåt. Inte plugga fast jag borde. Inte vilja/kunna sova för att ljuset och musiken är på.
Perfekt musik för mitt sinnestillstånd. Seabear - Arms.
Svara kortfattat om nån kommer in och frågar nåt. Vilket leder till att de tror att jag är ledsen eller nåt. Vilket gör mig irriterad, vilket i sin tur ger dem ännu mer anledning att tro att nåt är fel. Men så är det inte. Jag är bara trött.
Jag har en känsla av att jag snart bryts ner i atomer och absorberas upp av luften. En ytterst behaglig känsla må jag säga, för att inte skapa några missförstånd.
Har säkert legat här i timmar nu. Dagar. Vem vet. Nåväl. Timmar högst.

Vi är bara tre stycken som jobbar idag. Jag har en känsla av att det kommer bli dubbelt så mkt akwardness. Ibland känns det som om det är de som tycker synd om oss, för att vi försöker så mycket. Ibland känns det som att de inte vill ha oss där. Det vill de flesta nog inte heller.

Jag ska se det som ett challange, även om jag den största delen av tiden bara vill hoppa ut genom fönstret och springa därifrån.
Hursomhelst. PENGAR ÄR PENGAR, LAURA. PENGAR.

Amen.

Jag har funderat på att konvertera till buddhismen och flytta till kloster. Någon gång på riktigt. Senast när jag är en gammal gumma.

Samma vatten genom nilen, inte riktigt samma droppar. Samma meningslösa sömn, aldrig samma dröm. Samma himmel över Chile, varje öga har sin egen. Varje steg sin egen väg.

Så tänkte hon medan hon leende lyssnade till sin mage och tacksamt hörde de surrande bina.

!Spotify!
Jag är glad för att Sampo fixade spotify till min lilla dator. Nu survivar jag hela natten med Wuthering Heights.