yeah.

Jag och Lauri bakade en tårta till mamma och den blev intressant. Med grön-vispad-grädde och banan. Och jordgubbar samt blåa bär som jag inte tycker om och tänker inte nämna namnet på.

Mmm den ser inte alls vätskig ut.


Från distans ser den ändå rätt fräsch ut.

Vissa dagar känns bara så fake. Jag känner mig fake. Som att mitt leende är fake; jag skrattar fast det inte ens var roligt, om någon sårar mig säger jag 'det är okej' fast det inte var det. Man ska ju inte ställa till med en scen eller verka för känslig. Fegisbeteende. Fake, fake fake. För att jag inte vill såra eller förolämpa någon. Det är ju helt sjukt. Jag måste sluta med dessa galenskaper. Fast kanske inte med leendet, det är en del av min peronlighet som jag tycker om. Jag brukar le för mig själv bara för det.

:)

Alla som känner mig väl, VET att jag älskar att äta och allt som har med mat att göra. Jag har alltid haft vänner som delat det intresset med mig. Nu har jag dock hamnat i en krets som totalt (enligt mig) underskattar mat och dess 'beauty'. Det är ju inget fel på de här människorna men det gör att jag saknar er andra ännu mer nu. Särskilt Suza som alltid ställer upp när jag är hungrig. Rosa också fast du brukar inte äta lika mycket. Då när vi inte kommer på nåt att göra: äta! När man ska träffa vänner på stan men inte har tillräckligt pengar till att shoppa: äta! Ja, mat betyder så mycket mer till mig än bara näring. Vi får gå ut och äta snart.

Det är nog allt tillsammans som påverkar. Som Rosa så bra påpekade med sina undersökningar. Orka med att tjejer inte skulle klara sig själva, som att de alltid skulle behöva andra som stöd, pga uppväxten. Det är cruel. Man ska ju behandla småbarn som individer och inte som flickor eller pojkar.

Egentligen borde jag göra en riktig undersökning om det här. Jag utgick ju i första början från mina egna tankar och kunskaper.

I det förra inlägget försökte jag lite med psykologi. Helt on my own såklart. Bara för jag hade en massa funderingar. Som ni ser i förra inlägget: jag skrev att folk verkar ha för sig att killar är rädda för att binda sig i ett förhållandet, eller att tjejer har större behov av det. Skrev ett långt inlägg om det och skit. I detta inlägg skrev jag då mina egna spekulationer om frågan och tyckte inte få något ordentligt svar på det. Jag funderade på allt från fördomar skapade av median, till könsneutralt uppfostrade barn. Sen snackade jag med Suza. Hon hade såklart en helt naturlig förklaring till detta, natur-are som hon är.
Mäns uppgift är att sprida sin säd. De måste föra vidare sina gener. Kvinnor väntar på sin man. Sedan uppvaktar de dem. Och de testar gärna sin man innan de väljer. Enligt min vän, så om man går ut så märker man oftast att det är kvinnan som sitter och håller på med mannen. Det håller jag dock inte helt med om.
Men ja, mannen har alltså ett naturligt behov av att ligga med fler och inte bara hålla sig till en. Undermedvetet förstås. Bastards.
Nu är jag dock väldigt trött på ämnet.

Kände mig nästan tvungen att skriva detta. SÅ, nu har jag blivit av med MITT behov.

Är det verkligen så att killar är mer rädda för att binda sig?
I såfall, vad kan det bero på? Har det någonting att göra med att killar och tjejer i allmänhet blir behandlade på ett visst sätt under sin uppväxt och annars också.
Det finns ju ett fåtal exempel om barn som blivit uppfostrade på ett könsneutralt sätt. Föräldrarna har behandlat dem könsneutralt; köpt neutrala leksaker, klätt dem i neutrala färger som gult till exempel. Sedan när folk frågar om det är en pojke eller en flicka så svarar de inte på frågan. Man har då märkt en skillnad på hur de 'könsneutrala' pojkarna/flickorna blir behandlade och hur de beter sig, jämfört med de 'vanliga' barnen. 

Jag vet då inte om det är sant om fler män är rädda för 'commitment' eller om det bara är en fördom. Att de liksom vill vara, som man säger, en 'ungkarl' liksom woho. Men det hör man ju typ hela tiden och jag tror inte att jag känner nån tjej som skulle vara rädd för att binda sig. Fast det kan jag ju inte bevisa eller veta hundra-procentligt. Det kanske inte alls är att killar skulle vara mer rädda för det, utan att tjejer skulle ha större behov av att 'binda sig' av någon anledning. Kanske är de rädda för att vara ensamma? Eller kanske är det här hela, mina spekulationer, en fördom skapad av media?
Detta kanske inte alls har något att göra med uppväxten utan beror helt på att män och kvinnor (let's face it) är annorlunda. Då påstår jag inte att killar är just på ett visst sätt och tjejer på ett annat. Men att de tänker olika. Det är till exempel bevisat att kvinnor är bättre logiska tänkare än killar och att killar är bättre tekniska tänkare. Alltså kanske är det bara ens gener, som vanligt.

God no, nej jag försöker inte på nåt sätt hacka ner på killar eller något sådant. Jag tyckte bara att det här var intressant. Psykologi. Kom bara att tänka på det här jättemycket på bussen och tyckte att det var jätteintressant. Det kommer ingen annan att tycka, utan alla kommer tro att jag är någon slags feminist-lesbian-som-hatar-killar-människa. Det är jag verkligen inte.

Om du har några egna tankar så svara. I essäform.

Jag skojar. (ingen kommer svara) fail.

Svara iaf nåt, annars känner jag mig galen.

Gaah. En sak som irriterar mig som fan, är folk som skryter om att de dricker. Ja, men typ skriver saker som "ojoj, drack lite för mycket igår.. " eller "usch vilken baksmälla.."(obs, jag menar folk som skriver det där ALLA kan se det, typ msn namn eller facebook hum) Wow du är så cool för du förgiftar sig själv och gör dumma saker och 'har kul'. Get over it. Jävla alkoholister.
Och nej, jag säger inte att jag hatar folk som dricker, tycker bara att det är så onödigt att skryta om det.

Varning: att jag har en dålig dag idag och är arg.

Det är mysigt att krama en kudde när man ska sova. Bättre än någon slags mjukisdjur. De är bara.. Ew.

Idag efter skolan när jag var på väg till tunnelbanan, gick jag förbi två latinos som satt på en bänk. När jag passerade dem började de skrika "Laura! Laura!" och jag blev vettskrämd, innan jag insåg att de inte alls ropade på mig. Det fick mig bara att se dum ut för jag tappade mina pistagenötter på marken. Sen gick jag bara fort därifrån. Det var ungefär dagens höjdpunkt. Om man inte räknar med att jag failade på spanskaprovet efter att jag ljugit min lärare rakt in i ansiktet, genom att säga "pero si, yo estudiar." och le med ett leende som säger Det är lugnt, du kan lita på mig. Bara en blinkning saknades ur den klichén. För när jag fick pappret framför mig insåg jag att jag inte alls hade pluggat som jag just sagt; timmarna som skulle ha ägnats åt det hade min hjärna helt glömt bort.
Så morgondagen blir alltså en till "nästa omprovstid är-"-dag. Wie.

Idag vidgade jag mina vyer genom att åka till Fittja. Det var inte alls som jag trodde. Det fanns en sjö där och vid den fanns det bänkar och en massa fåglar. Där fanns även många som grillade, typ familjer för det mesta. Jag fick också reda på var Vårberg egentligen ligger. Jag såg ett träd som hade blommat fint. Sen åkte jag hem för att jag var trött.

Det här inlägget har absolut inget annat syfte än bilderna.





Modeller: Sanna och blomma.

Större delen av dagen gick åt att baka cupcakes hemma hos Stina. Vilket vi gjorde i Astrids ära, även om det orsakade att vi kom 1,5 timme försent till grillningen. Grillen hade redan halvslocknat. Resultatet av cupcakes-projektet var super, jag vill också ha en sådan fin födelsedagspresent. Även om jag inte tycker om varken muffins eller cupcakes så skulle jag gärna bara se på dem. Det kändes som att överge sina babies när jag gav bort korgen med bakverken. Så lång tid hade spenderats åt dem. Hursomhelst mår jag illa nu och har bestämt mig för att ta det lugnt resten av helgen.
Imorgon ska jag köpa nudlar, kura ihop mig i sängen, läsa aprillhäxan och försöka få till det så mysigt som möjligt. Jag hoppas även att det regnar så att jag med gott samvete kan stanna inomhus med en varm kopp nudlar i famnen och höra på regndroppar mot glasfönstret.

Jag vill till Scotland. De har vackra landskap, vackert språk, Franz Ferdinand, Glasgow och Hogwarts. Celtisk musik. Har funderat på att ta ett sabbatsår efter gymnasiet och jobba ett halvår och sedan resa ett halvår. Då skulle jag definitivt resa till Scotland och Asien och södra Europa.

Grattis till Astrid som firar födelsedag idag, även om hon redan fyllde år förra veckan. Woho ännu en vän som är 17 år innan mig!

Jag fick ett nytt smeknamn i Brighton: Lauren.

Igår kom jag hem från England. Nu är veckan över. Dagarna som varit mina lyckligaste på hela året, är slut. Jag kommer att sakna dem så mycket. Så många saker som jag påminns om när jag tänker på resan: Piren, stranden och vinden. De sena flummkvällarna i Portslade med underbara människor. Karnevalen. Charmörerna Tom & Thomas och deras underbara brittiska ironi. Brightons gator. Primark, Marks & Spencer och Starbucks. Små chipsåpsar till matsäck. Twix. Eggbert. Heltäckningsmattor. Onyttig mat. Allsång i bussen. Gröna kullar. Random blottare. Lemon tree. Double-deckers. Hissmusiken. Gemenskap.

Fan. Där var jag verkligen lycklig. Någon dag ska jag återvända dit. Orka med fula och tråkiga Sverige.

Veckans citat: "Orka kolla på en mans kropp som man inte vill ha!" Astrid Lorichs, 17 år.

Onsdag. Det ar jattefuktigt utomhus. Inomhus ocksa for den delen. Igar drack jag min forsta kopp te, det smakade som te i sverige ocksa brukar gora. Har inte en enda gang blivit erbjuden te av min vardfamilj. Till frukost har jag atit cornflakes och juice. Det tar ungefar en halv minut for mig att ga till skolan men en gang holl jag pa att bli overkord av en double-decker. Alla kor ju pa 'fel sida' har enligt mig, dvs. jag ar van vid att forst kolla till vanster och sedan till hoger nar man gar over en gata men har ar det tvartom. Just something som ar bra att tanka pa om man reser hit.
Vi hade precis lektion i fotografi med Stinas vardmamma som ar tysk eller nat. Fish and chips igar var inte sa speciellt. Idag vet jag inte vad vi ska gora, nu har vi en 45 minuters haltimme.  Jag har bara ungefar 60 pund kvar och forst pa lordag ska vi till London sa jag far vara valdigt sparsam nu. INTRESTING HMMYEES.
For att inte traka ut nagon for mycket nu sa tror jag att jag avslutat har.

PS: Min vardbrorsa ar som en vuxen tonaring.

Cheers.

Vi råkade snubbla in i datarummet efter lunch nu. Det är blåsigt här så ingen idé att fixa håret för det blir ändå bara fucked up hela tiden. Idag ska vi äta fish and ships on the Brighton Pier. Hinner inte skriva så mycket eftersom jag vill gå ut och leva Brighton-livet nu när jag är här. Klockan är nu 12.47 och jag är i Loxdale Center. Astrid är också här i datarummet. Jag skulle skriva nåt, men glömde vad det var.. Aja jag går väl nu. Till Suza: det finns inte så många snyggingar här, men när man väl får syn på en OCH hör accenten så blir det liksom dubbeleffekt så yes. Jag har även sett skoluniformer, åkt double-decker och flummat runt på labyrintgatorna (alla hus ser likadana ut). För någon som undrar hur jag lyckades fixa å ä och ö så råkade jag trycka på nån knapp (av misstag) så att det förvandlades till europeisk tangentbord istället. Aja, NU ska jag gå!

See you.

I said I bet that you look good on the dancefloor, dancing to electro-pop like a robot from 1984!

Yeaah... Suzan och jag köpte lite grejer idag. På stan. Obviously. Sen träffade vi Suzanne och Rosa på BK. Här är några av dagens köp:


Jeans och linne från weekday. Jacka från Topshop.


Kafka på stranden av Haruki Murakami. (Åt helvele med Aprillhäxan).

Detta var nog sista gången jag träffar människorna på lite över en vecka. Vi kommer vara så långt ifrån varandra. BOBO. Ledsen, ja. Men ni ska få kort. Och jag ska köpa saker åt er.

PS: Jag hatar att min blogg nu liknar som nån av de där fjortsis-mode-fucking-bloggarnas. Nej jag tänker inte börja med typ "Dagens outfit" eller nåt sånt fånigt.

PEACE.

Igår var jag, S3 och S4 på söder. Vi åt på restaurangen 'Orkideé'. det var rätt dyrt men det var värt det: 200 för förrätt och efterrätt. Efter det tog vi en matsmältnings-promenad förbi skejtarparken, eftersom S4 så gärna ville se alla skejtarpojkar. Vår promenad fortsatte gatan fram och till vänster och till höger så att vi hamnade på en kyrkogård. Där satt vi ganska länge och snackade, frös och kommenterade alla människor som gick förbi oss.
Det kom då även fram att en av oss en gång hade avböjt en raggning på följande sätt: Killen i fråga hade räckt ut handen och sagt "Jag kan visa dig ställen du aldrig varit på." Då hade tjejen i fråga sett på handen, tänkt, 'nej den där handen kan jag inte ta, den är för porslin-aktig' och svarat: "Nej asså. Jag har skola imorgon och måste gå packa väskan, vi har jumpa.."

Ibland vill jag vara på Monkey Island. Så att säga, när jag hör den här MI-låten. Jag tänker att jag skulle gå runt där, chilla med alla pirater, flumma runt och leta efter skatten, ungefär. Det är ju helt  fysiskt omöjligt.. Eftersom det är ett spel. Ett spel där jag fastnade på ett ställe och aldrig riktigt kom framåt. Den där gubben sa bara åt mig att vänta på honom, men han kom ju aldrig tillbaka.. "I'll be back soon".. tss.. "soon"-my ass.
Men jag kan ju alltid flyga iväg till min fantasivärld och drömma om Monkey Island. Jag kanske borde börja med Lucid dreams och styra mig själv dit. Oh, om jag bara kunde.

Hursomhelst, den här låten är för catchy för dens egna bästa.

Patrick Wolf + Way Out West = Sant. Ja, han kommer till Wow. OMG, jag lovar det är för bra för att vara sant. Alla dessa underbara musiker till en och samma festival. Någonting kommer gå snett, antingen blir biljetterna utsålda eller så tappar jag biljetten eller nåt. Som sagt, för bra för att vara sant.

Idag har jag kännt mig väldigt, väldigt ofräsch. Men kom ändå på den uberfina idén att köpa lite saker på stan efter skolan. Hatar att gå på stan när varenda spegel eller fönsterruta är en psykisk mina. Jag försökte ändå så gott jag kunde att undvika båda av dem. Köpte ett par glasögon utan styrka, såna där wayfarer-wannabes (YES). Jag har tjatat om dem ett bra tag nu men inte hittat någonstans. Jag hade inte ens tänkt gå in i T-shirt store, men när jag helt spontant gick förbi för att ta mig till en annan affär, så såg jag dem. Halvsprang genom Beyond Retro till närmsta bankomat så att ingen skulle hinna köpa dem innan mig (jag vet, ofta), and I bought them. Sen när jag ändå var på gång så gick jag till Sabis och köpte en kameraväska. Nu är äntligen allt köpt som måste vara köpt innan resan.

Jag får 2500kr för kläder. Helt random, precis innan Brighton och allt. Sommarkläder + Kameraväska. Kameraväska kostar 500. Damn. Det är nog ändå rätt bra att vara enda barnet hemma. Om man är ytlig dvs.

Fast ofta jag inte kommer använda det till nåt annat. Som kanske festivalbiljetter. Men jag behöver faktiskt nya kläder.

Fan. Jag är sämst på att spara.

Nu har Sanna hjälpt mig med att redigera min blogg. Den har sett ut som den gjort ett tag nu. Jag har varit så himla trött på den fula och deprimerande blåa färgen. Nu är det istället en annan nyans av blått, i form av en söt liten stjärna.
Det kanske inte är en väldig förändring, men det är en början! Början på min framtid som Grafisk Designer. Det ville jag iallafall bli förut, nu är jag dock inte lika säker. Min naturliga begåvning räcker nog inte till.

Snart ska jag utveckla min design mer. Jag vet inte hur jag ska göra det, men jag vet att jag ska göra det.


Stjärnan är awesome.

Ja, jag är fan helt störd. Det är vi alla iofs. Men jag har även självdistans, så jag vet hur jag är. Helt jävla störd.

Dagen har varit ovanligt seg men nu vet jag iallafall vad mitt mål är. Jag ska koncentrera på att må bra igen (inte bara göra saker värre) och bli mitt gamla jag. Den Laura som kunde vara ensam och faktiskt trivdes med det. Den där känslan om att få vara ifred, trivas med sig själv och kunna vara sin egen individ. Det är någonting att sträva efter.

Ja, det känns helt enkelt som att jag har förlorat min individualitet. Den ska jag skaffa tillbaka.

Cheers.

Har bara legat i min säng hela helgen. Inget annat känns tryggt än min egna varma säng. Såklart har datorn surrat brevid mig hela tiden..
Jag har inte varit ensam, Kasper har legat brevid mig nästan hela tiden. Russin och en 'Vitamin recovery'-flaska fylld med vatten har varit min viktigaste föda.
Känns som att jag borde få vätskebrist efter alla tårar, och runt ögonen är huden torr efter allt gnuggande. Visste inte att en människa kan gråta så här mycket på bara ett par dagar. Jag somnar gråtande och vaknar gråtande. Vafan? Efter så här mycket gråt skulle man ju kunna tro att det bara kan bli bättre.
Håret är helt fucked up, trots att Sussu klippte (klappade) det i fredags. Men det blir nog bra sen när jag tvättar det igen.
Idag ska jag kanske släpa mig ut på en promenad eller någonting. Solterapi. Om det ens finns sol ute. Det vet jag inte eftersom att gardinerna döljer utsikten.

Alla dessa frågetecken i min lilla hjärna.

Det finns ingenting som att vara kär och inte kunna göra något åt det.

Jag har tappat hoppet för min blogg. Seriöst det känns som varje gång jag skriver ett nytt inlägg, så blir jag bara mer och mer besviken. Tänker bara wtf är det här för ämne? Jag skulle själv inte ens kunna bry mig mindre. Varför skriva om saker som jag inte ens själv finner intressanta? Jag saknar att skriva inlägg. Det jag nuförtiden gör kan man nog inte ens kalla för det.
Kände mig bara mer fail när jag kollade upp min gamla blogg www.lymei.blogg.se ! Där hade jag iallafall lyckats skriva till någon grad hyfsade inlägg TROTS att jag egentligen inte hade något att skriva om. What ever happened?
Kommer jag inte längre på något annat att skriva om än sima? Jag menar sima? Really? Liksom come on.

GE MIG TILLBAKA MIN INSPIRATION.


10 dagar kvar.