yeah.

Jag hade inga förhoppningar egentligen. Bara Kohphangan som alla tydligen tycker om. Det var trevligt att träffa Sampo också. Även om du snodde Wii:n.

Det som ändå påverkade mig starkast var Emil Jensen. Tack. Jag visste inte att såna underbara människor fanns. Han fick fram sitt budskap, utan att behöva vara dödsseriös hela tiden. Även om han pratade om döden. Jag vet inte, jag är rätt dålig på att förklara, så genom att försöka skulle jag antagligen förstöra den möjliga upplevelsen ni skulle kunna få, om ni någon gång såg ett av hans framträdanden. Vilket ni borde göra.
Jag ångrar att jag inte vågade gå till honom efter framträdandet och krama honom, trots att han sa att man skulle göra det.

Tack för bra sällskap, familjen.