MuseMuseMuseMuse.
I need to write these feelings off before they are gone.
Första dagen på jobbet, gamlingar, pärlor, kaffe, höstkort och ingen luftkonditionering.
Rusa hem, äta, bada, åka med buss, hovet och freaking Sussu, Rosa och Suza. Köa. Ringa Malin (hon trodde jag skulle ha finsk brytning) och försöka hitta människan lägst fram i kön. Stå bakom en vit bil och se kompisen vinka. Randoms tyckte bara jag var creepy som dök upp där. Det gick bara inte. Alla randoms stirra på mig.
Ringde Caroline. Men hon var inte där än.
Klockan halv sju började de släppa in oss. Det var helt galet, allt man kände då. Vi satte oss på våra platser i väntan. The Horrors börjar precis när jag kommer tillbaka från toaletten, wtf typ försöker springa tillbaka till min plats. Känner inte igen så många låtar men Faris är väldigt het. Av sista låten fick jag gåshud. Ljusen tändes och stämningen försvann.
När en halvtimme ungefär har gått släcks ljusen igen och publiken jublar. Röda ljus. Människor på scenen. Någon låt från the resistance. Oh my. Så jävla bra de är. Stående på tre enskilda plattor som åker upp och ner.
Jag föll in i en trans ungefär där och kommer inte ihåg detaljerna.
De spelade Cave. De ÄR snygga. De har snygga, ascoola, awesome lasers. Matthew hade lång rock. Jag klappade så jag hade ont i händerna och skrek som faaaaan. Matthew skrattade. Ahh.
Ingen sunburn blev det dock. Mr. Bellamy med gitarren, på golvet - där tappade jag medvetandet.
De avslutade med Knights Of Cydonia, en version där Mr. handsome-Wolstenholme spelade munspel.
Sen var det plötsligt slut och där stod vi, i den ljusta salen och alla rusar ut. Men vi står kvar. Och stirrar. Nu är det slut men vi är lyckliga. Totally satisfied. Bara Muse kan få mig att känna så efter en konsert.
Lite folk från skolan (ettan) förstörde min fina moment där, kommandes och sjungandes på typ starlight.
På vägen ut snodde Rosa en Mew-affisch åt mig (som nu ligger på golvet). Sussu köpte tröja. Nån sa att de sålde Muse-handdukar. Muse-pyyhe! Tillbaka till gullmars, springa till bussen 875. Lyssna på Muse hela vägen hem.
Gå av vid en station som ligger lite längre bort än den vanliga. Sprang i regnet och lyssnade på Pink Ego Box. Mellan refrängerna plockade jag löv.
Sen jag kom hem. Sen jag var LYCKLIG.
Första dagen på jobbet, gamlingar, pärlor, kaffe, höstkort och ingen luftkonditionering.
Rusa hem, äta, bada, åka med buss, hovet och freaking Sussu, Rosa och Suza. Köa. Ringa Malin (hon trodde jag skulle ha finsk brytning) och försöka hitta människan lägst fram i kön. Stå bakom en vit bil och se kompisen vinka. Randoms tyckte bara jag var creepy som dök upp där. Det gick bara inte. Alla randoms stirra på mig.
Ringde Caroline. Men hon var inte där än.
Klockan halv sju började de släppa in oss. Det var helt galet, allt man kände då. Vi satte oss på våra platser i väntan. The Horrors börjar precis när jag kommer tillbaka från toaletten, wtf typ försöker springa tillbaka till min plats. Känner inte igen så många låtar men Faris är väldigt het. Av sista låten fick jag gåshud. Ljusen tändes och stämningen försvann.
När en halvtimme ungefär har gått släcks ljusen igen och publiken jublar. Röda ljus. Människor på scenen. Någon låt från the resistance. Oh my. Så jävla bra de är. Stående på tre enskilda plattor som åker upp och ner.
Jag föll in i en trans ungefär där och kommer inte ihåg detaljerna.
De spelade Cave. De ÄR snygga. De har snygga, ascoola, awesome lasers. Matthew hade lång rock. Jag klappade så jag hade ont i händerna och skrek som faaaaan. Matthew skrattade. Ahh.
Ingen sunburn blev det dock. Mr. Bellamy med gitarren, på golvet - där tappade jag medvetandet.
De avslutade med Knights Of Cydonia, en version där Mr. handsome-Wolstenholme spelade munspel.
Sen var det plötsligt slut och där stod vi, i den ljusta salen och alla rusar ut. Men vi står kvar. Och stirrar. Nu är det slut men vi är lyckliga. Totally satisfied. Bara Muse kan få mig att känna så efter en konsert.
Lite folk från skolan (ettan) förstörde min fina moment där, kommandes och sjungandes på typ starlight.
På vägen ut snodde Rosa en Mew-affisch åt mig (som nu ligger på golvet). Sussu köpte tröja. Nån sa att de sålde Muse-handdukar. Muse-pyyhe! Tillbaka till gullmars, springa till bussen 875. Lyssna på Muse hela vägen hem.
Gå av vid en station som ligger lite längre bort än den vanliga. Sprang i regnet och lyssnade på Pink Ego Box. Mellan refrängerna plockade jag löv.
Sen jag kom hem. Sen jag var LYCKLIG.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Alltså Muse.
Postat av: suza
muse var så så så underbara!!!! <3<3<3<3 matthew på golvet ...det var absolut en höjdpunkt :D:D
tyvärr fick jag migrän på väg hem :(
Postat av: Rosaaaaa
yayya MUSEE var bäst. Det var jag som sa det där med muse-pyyhe, men sen såg jag att de var ju faktist halsdukar och inte pyyheitä.
Postat av: malin
Det bästa någonsin. HUNDRA MILJARDER gånger bättre än 07.
Så sjukt intensivt. Bäst. Finast.
din blogg är också rätt fin
Postat av: suzan
åååh det var så bäst. det var så över förväntningarna! allt var så genomtänkt. och visst blev man glad? lycklig. och jävligt stolt blev jag också. över dem och över oss för att vi kunde alla låtar och stod upp. woohoo! bara JÄTTELEDSEN att det är över. har inte kunnat lyssna på nåt annat än muse sen dess..
Trackback
